JOSEFIN SELANDER
Kvarlämningar

Dörren in i huset är en portal till en ny plats. Du går in, och kroppen känner igen sig på den här platsen som kallas jorden. Fyra väggar och ett golv – det känns bekant, även om just detta rum är främmande. Ett rum med minnen inkapslade i de objekt som finns där, minnen som sätter sig i huskroppens organism.

 

Objekt som lämnats kvar, hastigt eller medvetet. Slumpmässiga val gjorda i stunden. Saker som blivit kvar när människor kommit och gått, men som sparats. Material och form har följts åt länge. Materialen lever i objektens fasta former. Du tänker på vad som händer om du sågar itu en stol och låter den bli någonting annat. Gör du den orätt då, eller får den möjlighet att leva vidare? Om du sågar itu den och fäster ett av benen på väggen och sedan drar ett tjockt färgstreck över den – kommer den att vara vilsen då, eller tacksam?

 

Det finns en vilja att luckra upp det som varit och ge objekten nya förutsättningar, att låta rummet och objekten bli något annat för en kort stund.

 

Människans organiska kropp i det fyrkantiga rummet. Hjärtats köttsliga rytm bultar. Det röda blodet rör sig genom kroppen, hålls intakt innanför huden. Rummet andas genom vattenrör och ventilationskanaler; det pulserar. Människan i sin kropp, huset i sin. Du tänker på alla de otaliga händer som rört vid väggarna och överfört sina hudflagor.

Du kommer med tomma händer. Kroppen som länken mellan olika platser, en vandrande länk. En transportör från plats till plats. Den tar med sig partiklar och minnen. Handen mot väggen. Ljudet av en stol som släpas över golvet, från ett rum till ett annat. Saker som ligger utspridda eller arrangerade i grupper, sådant som har legat där länge. Ibland har någon kommit och lyft ut något, rört runt lite så att nya arrangemang uppstått. Ibland har materialen flyttats från ett rum till ett annat. Något väljs ut som mer dyrbart och försvinner ut genom dörren.

​

​

Josefin Selander är intresserad av platser och historieberättande och arbetar materiellt med keramik, textil, trä, teckning och måleri. De olika materialen förs samman likt ett kollage, där varje pusselbit blir en ny möjlighet att förstå världen. Delarna går ibland inte ihop, och då kolliderar världarna och blir odefinierade. Det mänskliga och det icke-mänskliga modifieras då till en ny verklighet.

 

Processen är en viktig del av hennes arbete, och hon befinner sig ofta på olika platser beroende på vilket material hon arbetar med. Denna rörelse mellan olika rum ger henne en närvaro som gör det möjligt att fullt ut fokusera på det hon befinner sig i. Hon blir grundad och delaktig i det som sker runt omkring henne. Omgivningarna flödar in och ut ur hennes kropp, och här hittar hon ett tillstånd där ett verk kan börja ta form. Verken kommer till liv i en viss miljö och förflyttas sedan någon annanstans. Det är ett ständigt förflyttande av olika material. Vissa av verken fungerar mer som byggstenar, som materia, medan andra är mer föreställande, där varelser och landskap växer fram.