MICHAELA FRYCKLUND
 

Det finns en lada i Täfteå. Taket gav upp under snötäcket förra vintern. En reststruktur i landskapet. Måttet på ladan är 5x5x4 meter. Det är inte plogat ner till åkern där den står/ ligger, fast det gör inget för jag har snöskor.

Kan jag elda träet som förmultnat i oljetunnorna? Tre döda skogsmöss, Viktor håller på att kräkas, men jag vet att det gått för lång tid för att smittas av sorkfeber.

När det äntligen är barmark lägger vi plankor på åkern, som en stig, för att kunna gå lättare. Det går inte lättare, vi går på sidan av brädorna istället. Det är tungt, Vilgot sträckte ryggen och jag har inte kollat oljan i bilen.

Jag glömmer arbetshandskarna och får sår och små små stickor i händerna, det blir infekterat och jag måste skrapa ut dem med mattkniv. ”Slit det med hälsan”. Ladan ska ner och sen upp igen.

Utställningen ”Det är inte plogat ner till åkern där den står/ligger” är sprungen ur mitt projekt ”Lador”. Projektet handlar om att omvandla och förvalta vårt landskaps mest typiska skulpturala monument, den förfallna ladan. Det rör sig kring återvinning, byggnadens historia och mitt intresse för att riva ner, bygga upp och arbeta med åldrat trä.

Stort tack till Väst på fjället, Konstnärscentrum nord och Konstkonsulenterna i Västerbotten som gjort projektet och utställningen möjlig.

ichaela Frycklund (f. 1995, Härnösand) bor och verkar i Umeå och är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet. Hon arbetar storskaligt i trä och rör sig i gränslandet mellan byggande och konst, där det ena gärna får flyta in i det andra. Hennes verk placeras ofta utomhus och påverkas med tiden av väder, natur och människor. Frycklund intresserar sig för hur konst kan interagera med sin omgivning och väcka frågor om vem som ges utrymme i det offentliga rummet. Genom att ta tillvara på bortglömt eller överblivet material undersöker hon vilka berättelser som bevaras och vilka som riskerar försvinna.